19 september 2013

Aaaarrrrgggghhhhhh

Så nära, men ändå inte riktigt :-( När jag kom tillbaka från dagens runda och tittade på trippmätaren stod den på 9,72 km. Hur är det möjligt?? Tog till och med en extra omväg på slutet för att passera 10k-gränsen, men uppenbarligen borde jag ha förlängt den ytterligare lite. 

Nåja, det var en skön runda, betydligt behagligare än den förra, vilket också syntes på medelhastigheten, trots några riktigt rejäla uppförsbackar. Vädret var så fint så jag bara var tvungen att ge mig ut ikväll. Vacker solnedgång och klar himmel. Större delen av tiden kunde jag dessutom springa utan jacka. Hösten när den är som bäst!

Och det bästa av allt var att jag nästan inte hade ont någonstans... det klart, lite småkänningar här och där, då och då är det ju nästan alltid, men allt gick över. Efter avslutad runda gjorde det inte ont alls (men nu, några timmar senare är vristerna superstela när jag reser mig från skrivpositionen i soffan, men det var det värt!), utan bara en otroligt skön trötthet och glädje över så bra löppass! När man springer och kroppen svararbra, man har kontroll på både andning och löpsteg - den känslan är oslagbar! 

Tanken var att detta skulle vara en sista uppvärmning inför min långa asfaltsrunda, utmaning nr 2 av mina mål för året. TIdigare i veckan har prognosen sagt vackert väder på söndag, men nu har meterologerna plötsligt flyttat det fina vädret till lördag och måndag och istället lagt in regn på söndag. Eftersom det inte går att flytta springturen till lördag får jag hoppas på att väderprognosen kan ändras igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar