Höstregn

Morgonens regn fick mig att tänka på barnfilmen jag såg som liten. Den som utspelar sig på en planet där det alltid regnar, utom en dag vart 10 år eller så. Just den dagen låser skolbarnen in den nya flickan som kommer från jorden och upplevs som mallig för att hon har varit med om solsken.tidigare. Märker att tankarna relativt ofta återvänder till den filmen. 

En kollega sa idag, apropå mörkret och höstvädret, att det kanske finns en tanke bakom det. Att det är meningen att man ska använda höstmörkret och den inbjudan till inomhusliv det ger till att ägna det egna inre livet lite tid: Att fundera över livet, vad man värdesätter och de prioriteringar man gör. Det kanske ligger något i det, framförallt som jag idag också hört utdrag från Kristian Gidlunds sommarprogram på nyheterna med anledning av hans bortgång igår. I sig inga nya insikter, men det ger ändå anledning att fundera på saker och ting varje gång livets ovaraktighet och oförutsägbarhet gör sig påminda.

På väg hem från kontoret var regnet borta och det så vackert att jag gärna hade stannat i detta nu länge. Solen var långt ner förbi hustaken, luften frisk efter dagens myckna regnande och luften sådär hög och klar som den bara är på hösten. Nu ser jag fram emot att njuta av allt trevligt som följer med hösten, exempelvis mustiga grytor, levande ljus, vintertäcke och kanske lite svampplock!