Vad kunde vara bättre än att börja Alla hjärtans dag med 7 plusgrader, solsken och ljudet av vacker fågelsång? Vågar jag hoppas att våren är nära förestående, eller kommer det en köldchock i mars (som min massös försiktigt påminde mig om att det gjorde förra året)?
Som tidigare konstaterats - ju mer träning, desto mindre bloggning... Trist att vara tvungen att välja. Efter passet med luftstopp förrförra torsdagen blev det ett gympass på söndagen, men antagligen hade jag någon infektion i kroppen för därefter var det direkt ner i sängen för en tupplur. På tisdagen tog jag ett lugnt yogapass hemma, gympass på onsdagen och ett lugnt löppass på torsdagen.
Igår eftermiddag när jag väl kom ut på min springtur var det inte riktigt samma vårkänsla - full storm och regn. Återigen konstaterar jag att regnet inte är det jobbigaste, åtminstone inte så här års när löparbyxorna är av sorten som står emot regn. Första planen att springa mot den höga bron slog jag ur hågen direkt när jag förberedde mig för att ge mig ut. Att springa upp på den något lägre bron kändes däremot fortfarande fullt möjligt.
Det brukar blåsa på bron, till och med så att det är svårt att ta sig framåt och hålla riktningen, men igår var nog värsta gången på länge (någonsin för mig) - det kändes nästan som jag skulle blåsa omkull... Alla kläder fladdrade frenetiskt - nu förstår jag varför löpare ofta har så extremt tajta kläder och inte nöjer sig med endast "kroppsnära" - och även mössan, som sitter i princip som klistrad på huvudet. Hur det senare är möjligt är obegripligt!
Dock är jag mycket nöjd med att alla kläder höll mig torra från regn: Salomon Momentum-byxor, Salomon Charvin-jacka, Asics-mössa i microfleece, North Face-vantar och Grip Grab-vantar. Skorna, som jag var tveksam till pga den till synes ofullständiga fogen mellan sula och tådelen av skon, har hittills stått emot yttre blöta, både under passen i snö, regn och på blöt mark. Det är skönt med utrustning som håller måttet.
Det kunde ha blivit ett löppass ikväll också - vädret var minst lika fint som i fredags, men något kallare. Hade jag kommit hem från jobbet lite tidigare hade jag säkert inte kunnat motstå en löptur för att få se den vackra solnedgången. Förhoppningsvis blir det bara fler och fler kvällar med "kodak moments" framöver...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar