Sällan har det varit så välbehövligt med en tiramisu som nu! Den onda tån har verkligen dragit ned humöret, liksom de för långa dagarna på jobbet. Veckans största bragd är att ha tagit mig till gymmet två gånger, varav den ena gången igår kväll i full storm och ösregn, och ha gjort ett och ett halvt yogapass hemma.
Allteftersom veckan gått har tån blivit bättre såtillvida att skavsåret på tån börjat läka, men den är fortfarande öm att stödja på och det har varit bekväma skor till, från och på jobbet hela veckan. Inget flärdfullt högklackat :-( De två korta löpturerna till och från gymmet har glädjande nog gått bra. Intressant att det faktiskt gör mindre ont att springa än att gå eftersom foten landar mer horisontellt vid löpning än vid promenerande.
Min första tiramisu var när mamma gjorde på tidigt 90-tal. Den var så god, och jag hade senare med den på en skidresa till Lillehammer med vänner för nyårsfirande. På den tiden var det svårt att hitta savioardikex i Sverige, så jag tror vi använde fingermariekex istället. Mascarponeosten ersattes med Kesella och visprädde. Nuförtiden är fingermariekexen ersatta med riktiga savioardikex, men smeten med Kesella och vispgrädde är faktiskt riktigt bra.
Denna gång är det äkta vara rakt igenom, från receptet som maken fått av sin italienske kollega, till mascarponeosten. Till bådas förvåning (och initial skepsis) doppas kexen enbart i kaffe, inte en kaffe- och likörblandning som vi annars är vana vid. Receptet räckte både till en stor skål och några små portionsskålar. Kvällens smakprov bådar verkligen gott inför morgondagen när vännerna kommer på söndagsmiddag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar