Hur mycket är nostalgi värt? Vad får minnen och nostalgi kosta? I de flesta fall gäller samma sak i kreditkortföretagets slogan, dvs. "priceless", men i några fall kan nostalgin kopplas till en konkret kostnad, vilket jag har två helt olika exempel på. Det ena handlar om hemtelefonnumret, och det andra om min äldsta cykel, och kommer i ett annat inlägg.
Att hemtelefonnumret hamnat under luppen och vars existensberättigande blivit ifrågasatt först nu, beror på att maken och jag har tröttnat på vår mångåriga mobiloperatör och ska byta till en annan. Täckningen har varit oförklarligt urusel mitt i centrala stan. Det är ungefär som om mobilmasterna inte riktigt överlappar varandra i gränssnitten, vilket jag har väldigt svårt att tro att så skulle vara fallet.
Hemtelefonnumret är kopplat till ett separat mobilnummer, så det vore smidigt att flytta med den samtidigt. Det visar sig att kostnaden för att även flytta med hemtelefonnumret till den nya operatörn, uppgår till en mycket trevlig kväll för två på stan, ca ett års abonnemang och Spotify, eller ett par nya vinterlöparskor (inte för att jag behöver det sistnämnda, men ändå, bara som en enkel jämförelse...), sen tillkommer förstås månadsavgiften.
Nuförtiden används numret i princip enbart för att lämna ett telefonnummer när det krävs, utan att jag själv vill lämna ut det. De enda som ringer på det är ihärdiga telefonförsäljare från tidningen jag prenumererade på för flera år sen och bluffmakare. Följaktligen svarar jag aldrig i den, och eftersom den har ett gammalt abonnemang ingår inte datatrafik, och endast samtal upp till en viss kostnad, så vi ringer heller aldrig från den, eller tar med den hemifrån. Ja, man kan verkligen fråga sig varför vi har kvar den, men hemtelefonnumret har varit min ständiga följeslagare under nästan hela min tid i Göteborg, så det är mycket nostalgi i beslutet, åtminstone för mig.
Numret är från den tid när telefonnumren fortfarande speglade vilket område personen bodde i, ungefär som mobilnumrens sifferserier i början tilldelades olika operatörer, 0702... tillhörde Telia, 0708... tillhörde Europolitan, osv. En charm som gått förlorad i båda fallen, även om det förstås är mycket mer praktiskt som att flytta med sig sina nummer, mellan stadsdelar och operatörer - jag var ju faktiskt tvungen att byta nummer när jag flyttade från ett område till ett annat efter första året i Göteborg.
I alla fall, hemtelefonnumret är näst mitt personnummer det nummer jag haft längst, följt av mitt mobilnummer. Kanske kommer vi i framtiden att få se personnummer som mobilnummer, eller tvärtom - det verkar vara de enda nummer som man egentligen behöver komma ihåg i dagens uppkopplade samhälle, allt annat kan lätt lagras i mobilen? Och nu har jag kommit på en lösning så jag kan skjuta upp beslutet ännu ett tag, att behålla hemtelefonnumret hos den befintliga operatören. Då behöver jag bara betala månadsavgiften, som sett till ett helt år faktiskt uppgår till en mycket trevlig kväll för två på stan, ca ett års abonnemang hos Spotify, eller ett par nya vinterlöparskor....
Att hemtelefonnumret hamnat under luppen och vars existensberättigande blivit ifrågasatt först nu, beror på att maken och jag har tröttnat på vår mångåriga mobiloperatör och ska byta till en annan. Täckningen har varit oförklarligt urusel mitt i centrala stan. Det är ungefär som om mobilmasterna inte riktigt överlappar varandra i gränssnitten, vilket jag har väldigt svårt att tro att så skulle vara fallet.
Hemtelefonnumret är kopplat till ett separat mobilnummer, så det vore smidigt att flytta med den samtidigt. Det visar sig att kostnaden för att även flytta med hemtelefonnumret till den nya operatörn, uppgår till en mycket trevlig kväll för två på stan, ca ett års abonnemang och Spotify, eller ett par nya vinterlöparskor (inte för att jag behöver det sistnämnda, men ändå, bara som en enkel jämförelse...), sen tillkommer förstås månadsavgiften.
Nuförtiden används numret i princip enbart för att lämna ett telefonnummer när det krävs, utan att jag själv vill lämna ut det. De enda som ringer på det är ihärdiga telefonförsäljare från tidningen jag prenumererade på för flera år sen och bluffmakare. Följaktligen svarar jag aldrig i den, och eftersom den har ett gammalt abonnemang ingår inte datatrafik, och endast samtal upp till en viss kostnad, så vi ringer heller aldrig från den, eller tar med den hemifrån. Ja, man kan verkligen fråga sig varför vi har kvar den, men hemtelefonnumret har varit min ständiga följeslagare under nästan hela min tid i Göteborg, så det är mycket nostalgi i beslutet, åtminstone för mig.
Numret är från den tid när telefonnumren fortfarande speglade vilket område personen bodde i, ungefär som mobilnumrens sifferserier i början tilldelades olika operatörer, 0702... tillhörde Telia, 0708... tillhörde Europolitan, osv. En charm som gått förlorad i båda fallen, även om det förstås är mycket mer praktiskt som att flytta med sig sina nummer, mellan stadsdelar och operatörer - jag var ju faktiskt tvungen att byta nummer när jag flyttade från ett område till ett annat efter första året i Göteborg.
I alla fall, hemtelefonnumret är näst mitt personnummer det nummer jag haft längst, följt av mitt mobilnummer. Kanske kommer vi i framtiden att få se personnummer som mobilnummer, eller tvärtom - det verkar vara de enda nummer som man egentligen behöver komma ihåg i dagens uppkopplade samhälle, allt annat kan lätt lagras i mobilen? Och nu har jag kommit på en lösning så jag kan skjuta upp beslutet ännu ett tag, att behålla hemtelefonnumret hos den befintliga operatören. Då behöver jag bara betala månadsavgiften, som sett till ett helt år faktiskt uppgår till en mycket trevlig kväll för två på stan, ca ett års abonnemang hos Spotify, eller ett par nya vinterlöparskor....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar