14 september 2014

Valångest

Sen flera veckor tillbaka dagens datum legat över mig som en mörk skugga - en deadline som inte går att rucka på - och som absolut inte får glömmas bort! Att rösta är viktigt, så viktigt att detta får ta tid i min blogg, som egentligen inte ska handla om politik. Och detta är kanske inte främst ett politiskt inlägg, utan snarare ett inlägg om demokrati. Att rösta är inte en plikt utan en rättighet. Att valdagen dessutom ligger på en söndag, när de flesta (om än inte alla) är lediga, och att förtidsröstningen startade flera veckor i förväg, är föredömligt. En kollega i USA tyckte först att det var konstigt att valdagen ligger på helgen, men förstod sen vilken fördel det är för att så många som möjligt ska kunna utnyttja sin demokratiska rättighet. 

Målet har hela tiden varit att förtidsrösta, och trots att jag haft flera tillfällen och haft röstkortet med mig hela den gångna veckan, blev det inte av förrän jag tog en extratur till Nordstan och sällade mig till de andra 200 i kön för att rösta vid åttatiden på fredagskvällen. Och då var det bara hälften så många som tidigare på kvällen, när det var 500 nummer i kö... Men, vi var ett troget gäng som väntade, och det glädjer mig att så många anser att väntetiden är väl använd tid för att nå slutresultatet, att få vara delaktig i hur vårt land styrs på lokal, regional och nationell nivå.

Efter att ha varit seg i starten, har senaste veckan varit fylld av sena kvällar framför valdebatter och partiledarutfrågningar på tv, och läsande av valmanifest på nätet. Kanske minns jag inte hur det brukar vara, men detta år har jag slagits av frånvaron av "the big picture". Ideologierna och visionerna har mestadels lyst med sin frånvaro - vilken typ av samhälle ser partierna framför sig (på en mer detaljerad nivå än "alla mår bra och känner sig välkomna") och hur tänker de sig att vi tar oss dit? 

Trots de senaste månadernas utveckling i öster och den fortsatta oron i områden gränsande till våra närområden, har utrikespolitiken reducerats till 1. huruvida vi ska söka medlemskap, alternativt nära samarbete, med den stora försvarsalliansen - ja eller nej och 2. ska vi fortsätta ta emot flyktingar från krigshärdarna - ja eller nej. Handelsavtal, internationellt samarbete, globalisering med förändringar i konsumtions- och produktionscenter och -mönster, samt globala folkhälsoproblem som tillgång till rent vatten, sjukvård och framtida risker för pandemier, har varit i det närmaste icke-existerande i årets valrörelse. 

Så, även om det varit en liten del ångest över hur jag skulle rösta, har den största ångesten varit över avsaknaden av helhetsbild och att partiernas huvudsakliga utblick är både kortsiktig och lokal/nationell. Det ska bli intressant att gå tillbaka och minnas denna valrörelse nästa gång - det enda jag är helt säker på är att globaliseringen kommer att fortsätta, vilket påverkar oss oavsett vad våra politiker tycker och gör nationellt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar