31 december 2015

Gott Nytt År


Liksom förra året kommer årets sista inlägg i sista stund. Och inte heller i år har jag gjort sammanställningen av årets träning innan vi går i nästa. Oavsett tror jag målen är ganska oförändrade, och mer inriktade på att hålla i gång än att förbättra tider.

Några veckomål för nästa år: 
  • 10000 steg fem dagar i veckan
  • Gymträning två dagar
  • Löpning två till tre dagar (vinter resp sommar)
  • Core två dagar
Men först,lite mer bubbel och en önskan om ett riktigt GOTT NYTT ÅR!!

20 december 2015

Adventskaleder


Det tidigare inlägget om advent var inte helt sanningsenligt - först ut av julförberedelserna var införskaffandet av årets julkalendrar. Maken har varje år sen vi träffades fått en chokladjulkalender, och på senare år har utbudet förbättrats markant - från lågkvalitetskalendern för 19,90kr till de senaste årens varianter med mörk choklad eller till och med tryfflar från någon av stans chocolatiers.

Däremot har jag inte fått en julkalender varje år - helt uppriktigt har jag inte varit så intresserad. Förra året köpte vi en på Freeport, några dagar in i december när priserna på dem föga förvånande sjunkit drastiskt. Som vuxen går det ju bra, och chokladen är ju precis lika god oavsett om kalendern inhandlas före decembers början, eller en bit in i månaden. Men jag kan tänka mig att det som barn skulle vara svårt att förstå de vuxnas argumentation om priser, julens kommersialisering, hållbarhet och "det går lika bra.." ;)

I år fick maken sin sedvanliga chokladkalender, denna gång Valrhonas, medan jag, som gillar både choklad och lakrits fick den både för ögat och gommen tilltalande lakritskalendern från Johan Bülow :) innehållandes diverse smakprov ur deras ordinarie sortiment. Årets jullakrits är guld (hallon, vit choklad och sötlakrits), silver (mint, mörk choklad, saltlakrits) och brons (dulce de leche, halvmörk choklad, saltlakrits). Till min stora förvåning är dulce de leche-varianten min tvåa - mint och mörk choklad är alltid en given etta ;) - imponerande välbalanserade smakkombinationer!

Det lackar mot jul

 

Så är det nästan jul, i år igen. Mildare än vanligt, men lika välkommet och efterlängtat. Det ska bli skönt med en paus - på något sätt har jag aldrig kommit ur vanan med "jullov" :)

Förförra helgen tog maken och jag en "mörkerpromenad" genom stan med kameror och stativ för att få fina bilder att använda som julkort, eller bara för att dokumentera hur vacker stan faktiskt är även så här års. Åtminstone de dagar som regnet och grådasket håller sig borta. Och det var ett nöje att gå på Liseberg, trots att det var knökat eftersom det var en av få dagar hittills under julsäsongen med uppehåll. Maken klarade nästan en timma i allt folkvimmel och trängsel.


Det har varit glest mellan blogginläggen, men lite träning har jag hunnit med också - förutom förra veckan har det nog varit löpning två gånger i veckan, och ett till två pass på gymmet per vecka. Och idag var det första löppasset på nästan två veckor efter att ha varit ur form och småförkyld. Ser fram emot att kunna träna mer under julledigheten.

Önskar alla som hittar till bloggen en riktigt GOD JUL! Förhoppningsvis ses vi igen före nyår.

27 november 2015

Där satt den


Det var så fint väder igår. Varje gång jag tittade ut på eftermiddagen var det hög och klar luft och ju längre den led, desto vackrare blev ljuset. Och det enda jag kunde tänka på var att ikväll måste jag ge mig ut och springa :) 

Med så vacker himmel följer låg temperatur, och termometern visade bara två grader när jag kom iväg. Men med mina noggrant och omsorgsfullt införskaffade löparkläder och -utrustning är vädret faktiskt inget hinder (eller ursäkt). Vinterfodrade löpartights, ett tjockare mellanlager och trotjänaren Salomon Parmelan som skaljacka, mössa, vantar och Merrell Bare Access Trail GTX höll mig behagligt varm hela löprundan.

Antagligen eftersom det var en dryg vecka sen senaste löprundan hade jag sån bra studs i fötterna och benen. Det kändes som att flyta fram - vilken underbar runda på en underbar kväll. Löprundor som denna gör det värt besväret alla gånger jag kämpar mig igenom ett pass och tyckt att fötterna är som blyklumpar och hela kroppen motarbetar mig. Att få titta på alla fina juldekorationer under löprundan var ett extra plus!

22 november 2015

Redo för advent


Förra året tjuvstartade jag juldekorationerna i och med att jag var sjukskriven och ville få dem klara innan jag gick tillbaka till jobbet. I år tjuvstartade jag bara för att jag ville :) Det är så mörkt den här tiden på året och än mer så här eftersom vi sällan får snö före nyår - novembersnöstormen 1995 undantagen. 

Ljusslingan med fuskgranris och förra årets nytillskott i form av ljusslinga med små, frostade bollar som lysdioder pryder räcket på den ena balkongen och på den andra lyser både en fuskgranrisljusslinga runt räcket och två små batteridrivna ljusslingor i cederträdet. Första året drog jag hem riktigt granris att linda runt räcket, men det var en gång och aldrig mer - så det skräpade genom lägenheten, från ytterdörren i ena änden till balkongen i den andra. Cederträdet har för övrigt inte bara överlevt vintern och sommaren, utan till och med frodats och växt några decimeter på höjden. Funderar fortfarande på när det är rätt tid att beskära det så grenarna blir kraftiga och fina...

Inomhus är det de sedvanliga tomtarna som av olika skäl, främst nostalgiska sådana, som ställts fram. För att balansera tomtarna har jag, inspirerad av en dekoration på en konferens förra året, placerat ut höga cylindervaser med en blandning av olika julgranskulor i. Tack vara ett extra tillskott av röda och silverfärgade från mamma räckte det till både en silver-röd vas och en silver-blå. Och jag är så glad att våra saknar den fula gjutsträngen som de jag sett i affärerna senaste åren har. 

Maken inventerade glöggförrådet i veckan, och konstaterade att en tre år gammal bag-in-box med vinglögg fortfarande är drickbar. Han noterade också att vi har en Blossa 2012 årgångsglögg med oklar smaksättning samt förra årets glögg med fläder och citron. Efter lite letande i andra skåp hittade han även min favorit, Blossa starkvinsglögg spetsad med rom. Helt uppenbart ligger i efter i vårt glöggdrickande, eller åtminstone fylls förrådet på snabbare än vi gör åt det...

Igår gjorde jag den sista, men icke desto mindre viktiga, förberedelsen inför advent: Lussebullarna! Och jag vet att även det är väldigt tidigt, men varför ska något så gott bara få avnjutas under ett par veckor mellan Lucia och jul? Efter förra årets fiasko med det i all välvilja överdrivna degknådandet var jag väldigt noga med att inte överarbeta degen. Som belöning fick jag tre plåtar fluffiga och luftiga lussebullar som jäste fantastiskt fint genom hela bakprocessen. 

Så nu är hemmet redo för advent.

17 november 2015

Paying it forward


Ibland är det bra att ha idéer liggande i utkastmappen, fast kanske är det inte helt nödvändigt att ha 50+ idéer som ligger och skräpar ;) I alla fall har jag en längre tid funderat på att skriva något om att vara snäll mot sin nästa, och efter terrorattackerna i Beirut och Paris förra veckan kändes det extra lämpligt att gå från utkast till inlägg.

"Paying it forward" en film om en pojke som via ett skolprojekt börjar hjälpa främlingar och istället för att få en gentjänst ber han dem göra något gott för någon annan, dvs skicka tjänsten vidare. Helt uppriktigt är filmen onödigt sentimental och sliskig, men dess sensmoral har dröjt sig kvar i mitt minne. Dessutom finns det forskning som visar att det bästa sättet att uppmuntra till gott beteende är att förstärka det positiva snarare än att påpeka det negativa.

Själv har jag tappat räkningen på hur många gånger jag fått en dörr släppt rakt på mig för att framförvarande person inte tänkt på att det kommer någon bakom. Och irriterat mig över att det på något sätt alltid är jag som förväntas flytta på mig vid möte på trottoaren. Och tyckt det är tråkigt att så få av mina grannar i trappuppgången hälsar tillbaka när vi ses i porten eller soprummet.

Ändå har jag sen flera år försökt göra just det filmen handlade om, att visa hänsyn för mina medmänniskor för att våra möten i den offentliga miljön ska flyta så friktionsfritt som möjligt och kanske till och med kunna göra någon oväntat glad. Så för ett antal år sen började jag tacka bilister med en hälsningsgest när de stannar för mig på mina promenader eller joggingpass. Förvisso är det lagkrav på det vid obevakade övergångsställen, men ändå, när jag saktar in och tydligt visar att jag är beredd att stanna och släppa förbi bilisterna, då är det extra uppskattat om de stannar och låter mig passera först.

Och lika glad som jag blir när de stannar, lika irriterad blir jag när bilister och gående inte visar hänsyn för sina medtrafikanter. På senare tid har jag till min glädje märkt att fler och fler bilister stannar, och fler och fler gångtrafikanter gör en tack-gest när jag själv är bilisten - kanske är det fler som inser att vi måste visa förståelse och hänsyn för varandra i trafiken, eller kanske visas filmen i en oändlig loop på TV :)

Stora teatern och dess blå-vit-röda belysning på bilden ovan från kvällens löprunda är förvisso inte lika pampigt som när Eiffeltornet eller Sidney's operahus ljussätts i franska flaggans färger, men det är väl tanken som räknas?

16 november 2015

SportBH

Hittills har jag skrivit om diverse löparkläder för olika säsonger - långa varma byxor, mellanvarma tights, korta shorts och löparkjolar, mellanlager, jackor, mössor och vantar - och en uppsjö olika skor. Och nu har turen äntligen kommit till sportBH, denna nödvändighet för den kvinnliga delen av befolkningen som gillar att motionera. 

Efter att under många år ha provat en uppsjö olika mer eller mindre funktionella och smidiga sportBHs fastnade jag för ett 10-tal år sen för den engelska tillverkaren Shock Absorbers modell Active Multisport. Länge fanns den bara i svart med vita kanter, men för några år sen började de med alla möjliga olika färgkombinationer - varför skulle sportBHs inte kunna vara lika färgglada som alla andra typer av sportkläder :) Det här är min go-to-modell för alla typer av sporter utom löpning - funkar lika bra i skidbacken som på gymet eller för dykning 30m under vattenytan.

Ungefär samtidigt som jag upptäckte framfotslöpning upptäckte jag att Shock Absorber hade en ny modell, specifikt framtagen för löpning, Ultimate Run Bra, och finns även den i flera fina färgkombinationer. Och den funkar faktiskt riktigt bra till löpning. Däremot är den inte alls lika skön att ha på gymmet eller yogapasset. Båda modellerna finns hos både svenska sportklädes-e-handlare och hos amazon.co.uk - i flera nya färger.

En löparväns hustru har rekommenderat VSX Sport av Victoria's Secret, men jag har inte anledning att byta ut mina Shock Absorbers än. Kanske nästa gång?

4 november 2015

Höst

Hösten är här, även om den är ovanligt mild än så länge, och med återgång till vintertiden förrförra helgen är morgnarna marginellt ljusare och kvällarna avsevärt mycket mörkare. Det enda jag vill göra är att kura ihop mig i soffan under varma filtar med något gott att dricka (te på vardagen, en fin porter/stout eller gott vin till helgen) och en bra bok eller film. Men det får jag ju inte.

Själv tillhör jag den delen av befolkningen som aldrig har kunnat äta obegränsat utan att svälla upp utan har alltid varit tvungen att tänka på vad jag stoppar i mig. Inte så lätt för någon som är mycket förtjust i god mat och dryck... Hela våren och sommaren har kläderna blivit tightare och tightare. Kanske är det en fördröjd effekt av träningsavbrottet till följd av nyckelbensfrakturen och kristallsjukan, kanske är det åldern som börjar ta ut sin rätt genom ändrad ämnesomsättning eller kanske är det en obestämbar känsla av stress / nedstämdhet som envist dröjer sig kvar. Oavsett orsak, gäller det att fortsätta träna och komma ihåg att sluta äta när jag är mätt, och inte fortsätta för att det är gott. 

Här är tips på mina favoritträningsappar för den mörka årstiden:

  • Sworkit: Välj själv vilken typ av träning och längd på passet. Allt från core, styrka, low impact för oss som bor i lägenhet, pilates och yoga. Perfekt på yogamattan framför tv:n när man inte vill gå utanför dörren.
  • All-in-yoga: Trevliga yogapass från 15 min och uppåt. De mer träningsinriktade passen är omkring 30-60 minuter. Också utmärkt att göra hemma framför tv:n.
  • MiCoach: Numera inklusive träningsplaner för att springa lopp av olika sträckor, generell löpträning i 30-minuters pass med välbefinnande som enda mål, styrke- och coreträning. De senaste uppdateringarna har funkat felfritt och jag uppskattar att appen, trots att den tillhandahålls av Adidas, funkar ihop med tredjepartspulsmätare.


Och slutligen, logga träningen - lika viktigt som att se framåt och hänga i är det att uppmärksamma framstegen och det som har åstadkommits. Min träningslogg är en utskrift av enkel exceltabell med en streck i,  sammanräknade per vecka - det behöver inte vara mer avancerat än så.

8 oktober 2015

Brrrrrrrrrrrrrr


Lika fint som vädret var för några veckor sen, lika kallt och mörkt är det nu. Hösten har kommit till stan. Ljuset försvinner redan vid 19-tiden, och det är vantar på när jag går till jobbet på morgonen. Nåja, förra veckan var vi på vinresa i Frankrike och besökte Sancerre, Chablis och Champagne. Ett hektiskt schema med upp till tre provningar per dag och middagsbokningar nästan varje kväll. Som motvikt hade vi med oss löparskorna, och när jag summerar löpturerna inser jag att det blev en löptur på varje ställe.


Efter en lättare förkylning i början av veckan har jag försökt peppa mig själv att ta mig ut och springa efter jobbet. Idag blev det av, om än bara ett kort pass. Halvmörker, 10 plus, duggregn, men tack och lov hade det slutat storma. Upptäckte att vinterbyxorna var lite för varma, sommarskorna Merrell Bare Access Ultra funkade fortfarande fint, det är snart dags att byta kepsen mot mössa för att hålla öronen varma, men vantarna kan vänta ytterligare några veckor.

Hittills har jag kommit ungefär halvvägs genom träningsplanen, som jag satte upp i somras, och jag funderar på om jag ska skippa resten och istället köra ad-hoc pass resten av hösten och vintern. Fast jag gillar ju inte att avbryta halvvägs när jag väl har gett mig in i något ;)

16 september 2015

iOS 9




Så var det dags igen. Kl 19 en vecka efter Apples septemberevent släpps ett nytt iOS, denna gång nr 9 i ordningen. De första gångerna jag uppdaterade min iPhone 4 var det ganska krångligt, tog tid och krävde att jag ominstallerade alla appar, musik mm via iTunes och usb-kabel. Sen iCloud kom har uppdateringen gått betydligt smidigare och förra året var det inga problem alls (som jag minns i alla fall ;). Ändå hade jag bestämt mig för att inte vara först i år, att vänta någon dag eller kanske t o m till helgen. 

Eftersom jag återigen känner mig lite vissen blev det ingen springtur ikväll och maken var iväg på after work. En hel lång kväll för mig själv utan träning, hmm vad hitta på? Tvätta, äta kvällsmat och sen, vips, strax före kl 19 kunde jag inte låta bli att gå in i Settings/General/Software Update, bara för att spana lite, men uppdatering hade förstås inte släppts än. Vid 20-tiden kollade jag twitterflödet för taggen iOS9 och såg att det som vanligt var många som hade problem att ladda ner pga överbelastning av Apples servrar. 

Kl 20.20 kunde jag inte hålla mig längre, utan jag var tvungen att prova att ladda ner det.... Till min förvåning gick det bra, och någon halvtimma senare var det nedladdat och nu håller det på att installeras på telefonen. Går det bra får paddan följa efter om en stund. Fast nu slår det mig att alla appar, framförallt kanske inte Adidas MiCoach-appen är uppdaterad än för iOS9... doh :/


Det som faktiskt lockar med iOS9 är just Siri, som nu tydligen kan tränas att känna igen och endast agera på min röst. Redan förra året tror jag Siri fick en svensk variant, så de som har svenska som modersmål slipper "awkward moments" där man pratar engelska med sin telefon. Att Siri nu kan känna igen min röst inger ytterligare förtroende för tjänsten och jag hoppas det minskar risken att någon obehörig kan komma in i telefonen via röstkommando. 

Däremot kommer det ta ett tag att vänja sig vid de nya funktionerna - framförallt hitta hur jag stänger av vissa oönskade, och den nya grafiska profilen. Det var bara ett år sen sist, men ändå, "the only thing that's changed is everything" (Apple om iPhone 6S).




14 september 2015

Äntligen måndag?


Måndagar är inte min favoritdag - frågan är om det är någons favoritdag. Boomtown Rats skrev t o m en hel låt om hur mycket de hatar måndagar. Måndag innebär att helgen är slut, att det är fem dagars arbete till nästa och att det är dags att ta tag i alla saker som sköts upp till morgondagen, eller börja på alla nya goda vanor och sluta med alla dåliga (roliga). Det senare manifesteras av antalet personer som går till gymmet på måndagar, och allteftersom veckan går blir det färre och färre.

Löpträningsprogrammet jag följt sen juni inkluderar en långlöpning per vecka, och nu börjar den komma upp i tider om 1h10 och 1h30 min. Med 8h arbetsdag, restid, tidigare solnedgång osv. är det svårt att hinna med sådana långpass på vardagskvällarna samtidigt som det är lite för långa pass för att få plats på helgerna. Min lösning är att springa hem från jobbet en dag i veckan, ex. måndagen, så blir det samtidigt något att se fram emot. 

Att springa hem från jobbet kräver viss förberedelse i form av packning och klädval, men har funkat väldigt bra och efter avslutat pass har jag både kommit ända hem och är färdigtränad för dagen :) Den lilla löparryggsäcken (Salomon Agile 12) som maken gav mig på sensommaren har funkat alldeles utmärkt. Trots sin storlek rymmer den både merparten av arbetskläderna samt extra jacka utifall att det blir kallt / börjar regna. Och vad kan väl vara en bättre start på veckan än ett uppfriskande långpass? 

9 september 2015

And one more thing....


Idag skulle det ha blivit både springpass och ett blogginlägg om träning. Istället blev det varken eller. Springpasset ersattes av en promenad ner på stan i det fina vädret - kanske är det sista dagen med sommarväder - och hamburgermiddag på Butcher's Market (mycket gott). Och eftersom det är den där tiden på året, sitter jag och tittar på live streaming av Apple's produktevent. Så det kan bara inte bli något annat än ett inlägg om detta, även om jag inte kan låta bli att fnissa över alla superlativ som används i presentationen - revolutionary, amazing, fantastic, remarkable, impressive, advanced, groundbreaking, super + valfritt adjektiv, osv.

Först ut var Apple Watch, med nya appar och appintegration, modeller och armband. Min recension av Mio Fuse ligger efter ett halvår fortfarande i utkastmappen, och jag kan ändå inte låta bli att tänka att det till våren blir en Apple Watch Sport som kommer följa mig på löppassen. Tilläggas bör att Mio-klockan inte funkar helt klockrent - hade mitt omdöme om den inkluderat lika många superlativ som Apple's presentationen hade jag sannolikt inte ens tänkt tanken på att byta, eller rättare sagt, det hade stannat vid en tanke.

Pro ser intressant ut och imponerar med 12.9 tums skärm och hårdvarukopplat tangentbord som lock. Tänk att få ha en sån på jobbet istället för en flera år gammal laptop som knappt uppfyller systemkraven för all ny mjukvara och uppdateringar som IT-avdelningen tryckt ut till den senaste året - en nåd att stilla bedja om ;)

En Apple TV kommer dock näppeligen komma över tröskeln hemma om maken får bestämma (och eftersom han sköter den mesta gemensamma IT-infrastrukturen så får han det :) Ska jag vara helt ärlig ser inte jag heller inte riktigt poängen med den - vi har redan en PS3, som iofs behöver bytas ut snart, en DVD-spelare, Google Chrome Cast, allehanda telefoner och iPads att spela upp från på TV:n , men jag har nog missat något. 

Och till sist kom presentationen av iPhone 6S - den produkt jag väntat på sen iPhone 6 kom förra hösten och mitt befintliga 2-årskontrakt på iPhone 5 gick ut... några månader till och jag hoppas vara stolt ägare av nästa generation iPhone. Bytet är dock inte helt utan vemod - iPhone 5 passar perfekt i min hand och kan lätt hanteras i ett enhandsgrepp, medan 6S kommer kräva två händer för även de enklaste saker som att messa, eller kanske t o m komma åt vissa positioner på skärmen. Samtidigt blir den klumpigare att ta med sig på träningsrundor. Å andra sidan kommer mina ögon att bli glada över en större skärm och det finns kanske en anledning till att Siri utvecklats mer och mer....

Den enda frågan som återstår är vilken färg. Egentligen hade jag tänkt mig mörkgrå, men nu finns den ju i rosa, och även om det är lite kitschigt så är det ju ROSA......

6 september 2015

Årets tomatskörd

Costeluto Genovese och en trevlig gul sort vi vick av grannen :)

Efter att i flera år ha odlat först röda körsbärstomater, sen utökat till gula dito och förra året till grönspräckliga tigerplommontomater, köpte jag i år fröer från Runåbergs. Vi har i flera år utan framgång försökt hitta samma goda bifftomat i Sverige som vi köpt på semestrar i Frankrike, främst genom att leta i tomatdiskarna i mataffärerna.

Efter de fina, varma veckorna i augusti satte tomaterna äntligen fart och deras gröna färg byttes snart till vackert röd. Först ut var Costeluto Genovese, men för någon vecka sen hade vi även fått mogna frukter av Brandywine och Marmande VF. Det var äntligen dags för tomatprovning - vilken av sorterna motsvarade bäst den vi ätit i Frankrike?

Provningen föll ut som följer:

  1. Costeluto Genovese: Mjuk, rund, fyllig, köttig och viss syrlighet. Överlägsen etta!
  2. Brandywine: Möjlig, söt, mild smak, kort eftersmak
  3. Marmande VF: "som en vanlig tomat" :(

Nästa år blir det Costeluto Genovese för nästan hela slanten. Kanske kan jag övertala maken att sätta några tigerplommontomater också :)

1 september 2015

Bloggplaner


Helt oplanerat blev det ett långt blogguppehåll i år också, till och med en månad längre än förra året - fortsätter jag på samma sätt kommer år 2025 att bli ett helt bloggfritt år... Och det är egentligen inte för att inspirationen tryter, så mycket som för att lusten att sitta framför datorn försvinner efter att ha spenderat hela arbetsdagen framför den. Dessutom skulle jag inte hinna träna alls :( 

Vad är det då som ligger i pipeline för träningsbloggandet? Recension av Mio Fuse, ett inlägg om mina fina Merrell Bare Access Ultra som jag fick specialleverans av i våras, varför morgonjogging inte passar mig, att springa hem från jobbet, sporthörlurar som tål / inte tål vatten, min nästan-anmälan till halvmaraton och för att hänga med i tiden, ett inlägg om joggingkläder ur ett genusperspektiv (läs sport-BH).

Odlingsmässigt blir det något inlägg om årets tomatskörd, de fina bönorna vi sådde för någon månad sen och kanske om cederträdet som växer och växer. Med hösten kommer också tid för goda äppledesserter, mustiga grytor och traditionell husmanskost. Maken och jag har också hunnit besöka några nya trevliga restauranger och dryckesställen som kanske dyker upp i ett inlägg här.

Det finns således mycket att se fram emot, både här på bloggen, och IRL :)

31 augusti 2015

Sommaravslutning




Nu har lågtrycken och regnovädren återigen intagit stan och sommaren tycks vara slut. Som alltid infinner sig visst vemod när hösten så sakteliga börjar göra sig påmind och kvällarna blir kortare och mörkare, även om jag efter juli var helt inställd på att det inte skulle bli något riktigt sommarväder i år. Vädret tycktes ha gått från vår, via tre dagar högsommar i början av juli och direkt till höst. Ungefär som att i Monopol få lappen "Gå direkt till fängelset utan att passera Gå". 

Till slut kom högsommarvädret, lagom tills maken och jag började jobba igen, men det var ändå trevligt att komma ut från kontoret och känna värmen i luften och solstrålarna mot bar hud. Det blev till och med tillfälle att testa löparklänningen :) som känns "awkwardly" kort.... men jag ser det som träning både för kroppen och psyket att ta mig utanför min komfortzon.

Och hela augusti har varit full av evenemang i stan, allt från Göteborgs Kulturkalas, Way Out West till Red Bull Flügtag (bilden ovan) och nu senast Americas Cup-deltävlingen. Den senare missade jag snopet nog pga slarvig läsning eller felaktigt angivna tider på deras hemsida, så jag fick nöja mig med bilden från torsdagens löprunda.

27 juni 2015

En sorts kärleksförklaring...

En extra eloge till Team Abu Dhabi som, som enda båt, gjorde extrasvängar framför de publiktäta kajerna på både norra och södra sidan älven - en gest värdig en segrare!

Whitbread Round the World Race, så hette seglarcirkusen som denna vecka intagit Göteborg, en gång i tiden, från första racet 1973 fram till 2001. Mitt intresse för tävlingarna väcktes i och med att Duran Durans sångare, Simon LeBon, var besättningsmedlem på the Drum i mitten av 80-talet. De två efterföljande tävlingarna följde jag noggrant och intresset ökade förstås med de svenskflaggade båtarna och våra svenska toppseglare., något inte minst det faktum att jag fortfarande har kvar tre böcker med skildringar av loppet sett ur dessa svenska seglares perspektiv.

Mot slutet av 90-talet hade mitt intresse svalnat, säkert i och med att verkligheten och livet pockade på min uppmärksamhet, men jag följde ändå tävlingarna någotsånär och var förstås på plats vid Älsvsborgsbrons brofäste för att titta på bl.a. "Pirates of Carribean"-båten anlände i mitten av 2000-talet. När Volvo tog över och namnet kortades ner till Volvo Ocean Race, vilken innebär att även detta event kan få en trebokstavsförkortning, VOR, hände något som fick mitt intresse för tävlingen att drastiskt minska. 

De senaste dagarna, när jag dragits med i entusiasmen över finaletappens mål i stan - hur skulle jag kunna låta bli att göra det ;) har jag funderat på vad som hände och varför jag inte längre är lika intresserad. Först tänkte jag att det var för att Volvo tog över, vars brand varken då eller nu är förknippat med spänning och äventyr. I rättvisans namn är säkert inte Whitbread heller särskilt spännande, men det tog flera år innan jag förstod att det var ett bryggeri, vilket förstås inte talar till deras marknadsförares fördel.

Min nästa tanke var att det blivit så kommersialiserat med kortare / fler delsträckor, vilka förlades till hamnar och länder där Volvo har affärsintressen. Inte heller denna tes höll eftersom uppdelningen i ett större antal delsträckor började redan under de sista whitbreadtävlingarna. Dessutom borde jag som är tekniknörd tilltalas av all teknik båtarna är utrustade med, och hur man kan följa dem hela tiden via racingsiten. 

Till slut kom jag på vad det handlade om - och det handlade egentligen inte så mycket om att tävlingen bytte ägare, eftersom trenden påbörjades redan i Whitbreads regi. Tävlingen har gått från att vara främst ett äventyr till att bli just vad det egentligen alltid varit, en tävling. En titt på startlistorna genom åren ger ytterligare belägg till tesen. Enligt wikipedia hade de första tävlingarna 15-30 startande båtar av olika storlek, men i och med övergången i mitten av 90-talet till att endast tillåta en båttyp minskade antalet startande drastiskt, först till ett tiotal och i de senaste racen till 6-7 lag. 

Sammantaget innebär detta att seglingarna blivit mer lika upplägget för de stora bankappseglingarna, som America's Cup. Förekomsten av In Port-race som del i tävlingen befäster detta ytterligare. Samtidigt minns jag hur det redan i mitten av 90-talet skrevs att intresset för att delta i Whitbread ökade hos duktiga bankappseglare. Dock vill jag noga understryka att denna ändring på intet sätt förtar bedriften seglarna och teamen kring varje segelbåt utför - det är fortfarande en mycket krävande tävling med stora risker - det var inte så länge sedan någon förolyckades under en tävling. 

Och visst satt jag som klistrad vid datorn i måndags när båtarna närmade sig Göteborg, och flippade mellan GP:s liveuppdatering och marinetraffic's sjötrafikspårning. Och visst förbannade jag att någon lagt ett möte kl 13 så jag inte kunde gå ut och titta på båtarna när de kom in mot Frihamnen. Och visst var jag otålig idag när maken drog benen efter sig så jag inte visste om jag skulle hinna ner till älven och titta på dem efter dagens In-Port-race.

Stena Line hade bjudit in till kajfest, med livesändning av In-Port-race och diverse food trucks, aktiviteter och gratis glass, men jag var ute efter den perfekta platsen för att plåta båtarna när de kom förbi efter tävlingen, på väg tillbaka till Frihamnen. Skam den som ger sig, jag fick en finfin plats längs metallstaketet de satt upp, vilket gav utmärkt stöd för att plåta bilder med kamerans inzoomning. Det enda stressmomentet var att min vanliga kamera sparar bilderna väldigt långsamt, vilket innebär att jag måste välja mitt tillfälle noggrant, så att plåta actionsporter är inte att tänka på.

Om jag förstått rätt ges imorgon möjlighet för allmänheten att gå ombord på båtarna och titta på dem - gissa vem som kommer stå i kö för det?

22 juni 2015

Välkommen till Göteborg


... alla seglare, smäckra segelbåtar och turister! Första dagen på hela året som det knappt blåste alls,  vilket innebar att mållinjen flyttades ut från Frihamnen för att båtarna skulle komma i mål i rimlig tid, vilket nu blev vältajmat på lunchtid.

Tyvärr bjöd eftermiddagen och kvällen på en hel del regn. Tråkigt för segelfesten, men inget som hindrade kvällens löprunda. Har nog skrivit det tidigare också, men jag nästan gillar att springa när det regnar, och har jag bara rätt kläder, känner jag mig riktigt bekväm i regnet. Just den kommentaren fick jag också i förra veckan på sommaravslutningen hos en kollega på landet.

Instruktionen hade sagt gummistövlar och regnkläder, och ordentlig som jag är tog jag med mig både stövlar, regnbyxor, regnhatt och Gore Tex-jacka. Eftersom onsdagen bjöd på konstant hällregn blev det inget av frågepromenaden, men några av oss gick ut på en kortare promenad. När vi kom tillbaka var det flera som var tvugna att låna torktumlaren och mysbyxor av ägarinnan. 


Ikväll såg jag regnmolen på långt håll innan jag gav mig ut och beväpnade mig med både löparkeps, för att slippa få allt regn rakt ner i ansiktet, och Merrell Gore Tex-skorna - jag är så glad över alla fina och ändamålsenliga löparprylar jag har samlat på mig. Mycket riktigt, när jag precis vänt för att springa tillbaka över bron kom hällregnet. Tack och lov var det ganska varmt, 16-17 grader så det var mer svalkande än kylande. 

Desto tråkigare var det att så få var i Volvo Ocean Race Village, men jag tror det blir några fler på onsdag när ikonerna Electric Banana Band ska spela :D

21 juni 2015

Premiärrunda: Vätskeväst

Efter att ha tillbringat större delen av den fina sommardagen inomhus förberedde jag mig för ett dubbelpass - kort och lugn löprunda som skulle avslutas med ett pass på gymmet. Maken bestämde sig för att vara osolidarisk och gå direkt till gymmet - till hans försvar så erbjöd han sig att ta med mina gymsaker, men jag kom på en bättre lösning - det var dags att testa vätskevästen (Salomon S-Lab Adv Skin).

Alla som haft förmånen att få ett par nya skor vet att man aldrig tar nya skor på en långpromenad eller på en lång och viktig dag på jobbet. Nya skor måste gås in först, till en början i korta perioder och sedan längre stunder. Samma sak gäller löparskor och annan utrustning. Även om det kändes fånigt - på gränsen till ett "awkward moment" - att ta vätskevästen på en 30 minuters löptur var det värt det.

När västen var packad med lagom mycket saker satt den riktigt bra på ryggen och märktes knappt av alls. Skillnaden mot en ryggsäck, hur liten och smidig den än må vara, var markant. Där ryggsäcken hamnar i otakt och blir ett hinder i löpningen var vätskevästen följsam och smidig, helt integrerad med överkroppen. Det kändes riktigt bra... de första 15 minuterna.

Sen fick jag uppleva det alla långdistanslöpare berättar om, dvs. "chafing" - skavande - på insidan av höger överarm. Det var bara femton minuter kvar av löppasset, och ändå hann det bli ett 3 centimeter långt rött streck på armen. Hur är det möjligt? En närmare studie av västens utformning vid skavet visar att det är meshtyget och/eller bankantningen i armhålets underdel som skaver. Funderar på att sy dit en lapp i mjuk fleece eller likande, alternativt skaffa t-shirts med längre ärm - tänk att det alltid finns något nytt att sätta på önskelistan ;)

Gymmet hade dessutom stängt, så det fick bli ett corepass och sjukgymnastik hemma istället med fönstret på vid gavel så sommarvärmen kunde svalka - underbart!


20 juni 2015

Midsommarnöjen


Så var årets längsta dag över och det går mot mörkare tider igen, och semestern är fortfarande några veckor bort. I år tillbringade vi midsommarafton hos goda vänner i skärgården. Ett avslappnat firande där lunchen skulle börja vid 13 men när alla satt sig och fått sill och potatis var klockan bortåt 16. Ett behagligt firande utan midsommarstång men desto mer umgänge med nya och gamla bekantskaper. Och det bästa av allt, att få komma hem och sova i sin egen säng på kvällen :)

Idag stod ett kort träningspass i gröna zonen på programmet, men vädret var fint och det fanns lediga tider på golfbanan så det blev 18 hålsrunda istället. En runda som både maken och jag helst vill glömma - poängen var visserligen tvåsiffriga, men långt under skamgränsen. Första halvan blåste det konstant motvind - hur det är möjligt på en bana som går fram och tillbaka är ännu ett av livets små mysterier - och andra halvan var det vindstilla vilket innebar att det blev oväntat varmt och klibbigt. 

Redan strax efter halva rundan började det ta emot, trots att midsommarfirandet varit lugnt och behagligt. Benen var trötta, blodsockret hade bara höjts marginellt via en ynka korv med bröd och lite jordnötter i 9:ans kiosk (står det "max 8 korvar i grytan" så fyller man upp när man tagit sina - man lämnar inte endast tre ynka korvar till nästa kund!!!). Det var nästan en befrielse att slå bollen ur spel och slippa håla ur - ett steg närmre att få åka hem. 

Och vad smakar bättre när man kommer hem än en rejäl sundae med italiensk glass från nya glasstället som har take-away, skivade svenska jordgubbar, mörka chokladpluppar och chokladkrisp samt smulad, hembakad brownie? Välförtjänt, I think so! Imorgon blir det löpning igen.

9 juni 2015

Omstart


Nu har de flesta favoritserierna tagit sommarlov, House of Cards senaste säsong är avklarad och vädret har bättrat sig till något som åtminstone liknar sommar. Som planerat avslutade jag föregående träningsprogram förra veckan. Det var bara fyra korta pass, det femte hade försvunnit in i apparnas motsvarighet till bermudatriangeln. Totalt blev det ca 47 pass från mitten av januari till början av juni, vilket låter, om än inte bra, så åtminstone OK, tills man börjar räkna på det - i snitt 10 pass per månad => 2,25 pass per vecka :(

Så vad passar bättre än att börja en ny vecka med en ny träningsplan? I ett försök att hitta rätt nivå på planen, gjorde jag till och med vad MiCoach-appen kallar för en "assessment workout", där intensiteten ökas enligt talinstruktionerna i passet. Efter någon tömmas velande hit och dit, beslöt jag mig för ett program på nivå fyra (av sju). 

Nu finns 79 pass inlagda, fyra dagar i veckan och beräknat slutdatum 25e oktober. Med viss förskjutning borde planen räcka hela hösten. Målet? att klara en halvmara på vettig tid, men kanske inte lika snabbt som nivå fyra egentligen siktar mot. Det ska bli intressant att se om / hur mycket  träningsplanen kan sänka min snittid per km över längre sträckor.

Och jag börjar så sakteliga acceptera att jag måste lägga delar av träningen på morgonen, exempelvis korta, lugna löppass eller core / sjukgymnastik, för att hinna med något annat än träning på kvällarna...

1 juni 2015

En hjälpande hand

Hela våren, eller i skornas fall hela vintern, har jag haft två saker på önskelistan för löpargrejor:

  • En vätskeväst att använda vid längre pass, över 1-1,5 timmar. 
  • Merrell Bare Access Ultra-skorna, som är anpassade för långa pass på asfalt.

Först funderade jag på Ultimate Direction's Ultra Vesta, men osäkerhet angående storleksangivelsen (fadäsen med Mio's mall för storlek på pulsklocka har gjort mig lite försiktigare) gjorde att jag avvaktade. En utflykt till en av mina favoritaffärer, Salomons outlet hos Freeport, och jag bestämde mig snabbt för att även favoritmärket för löparkläder fick tillgodose mitt behov även i kategorin vätskeväst - vem kan motstå en ljusblå väst i lagom storlek (S-Lab Advanced Skin 2), även om det råkar vara förra säsongens modell?

Och idag kom mina efterlängtade merrellskor, nummer fem i det aktiva löparskostallet, och nummer sju totalt, tror jag. Hur jag lyckades få hit skorna, som egentligen inte säljs i Europa, åtminstone inte i halvnummer (jag har hittat en e-handelsbutik som faktiskt säljer dem i helstorlekar på svenska marknaden), är en historia för sig. 

Historien började i höstas när jag såg att Merrell hade ett par skor för långlöpning på asfalt på sin amerikanska hemsida. Med 12 mm dämpning, mot 8 mm i modellerna Bare Access Arc och Bare Access Trail, måste dem passa mig perfekt, framförallt om jag ska orka springa längre sträckor som en halvmara eller till och med ett maraton. 

Efter många turer hit och dit, kontakter med olika e-handelssiter på båda sidor pölen och fysiska butiker, tvingades jag inse att skorna inte skulle gå att köpa på ett enkelt sätt. Ett tag funderade jag på att be om hjälp från kollegorna på kontoret i USA, eller be min svåger som skulle dit i maj försöka köpa ett par, eller boka en långweekend i New York City... men det blev ingetdera alternativet.

Det enkla sättet hade förstås varit att köpa ett par skor av ett annat märke, men eftersom jag är så nöjd med mina merrellskor bar det emot mycket att behöva göra det. Framförallt som jag redan köpt ett par alternativa skor och inte blivit riktigt nöjd (Asics Gel J33). Dessutom är det väldigt få som har nolldrop, mjuka och flexibla sulor som tillåter god kontakt med underlaget, och välbehövlig dämpning för fötter och kroppar som passerat 25-årsstrecket.  

Till slut kom de efterlängade Bare Access Ultra-skorna (i turkosgrönt!) ändå ända hem till mig, via ett långt brev om min löpning och löparhistoria till Merrells moderkoncern, Wolverine Worldwide, en hjälpande hand (både bokstavligt och bildligt) från Merrells nordiska försäljningsorganisation, och flera veckors otålig väntan. Skorna har redan varit ute på en 45 minuters premiärtur och de uppfyllde alla förväntningar :)

Så är jag fullt utrustad för långa löppass, och det är bara att sätta igen, vad väntar jag på?

28 maj 2015

Slutet på början


Vilket magnifikt oväder som landade över stan ikväll - och jag som hade ett dubbelpass på lut. Turligt nog såg jag hur molnen tornade upp sig och mörknade innan jag gav mig iväg, och kunde således klä mig därefter. Däremot hade jag inte räknat med att det skulle komma hagel samtidigt som jag var ute på en raksträcka med sidvind. Det var som småspik eller häftstift som träffade örat och sidan av ansiktet :( Då är det extra skönt att ha varma och regntåliga kläder och skor!

Nåja, oväder eller inte, senaste veckorna har det kliat i fingrarna att starta ett nytt träningsprogram, med siktet inställt på att kunna springa distansen halvmara till hösten... Men eftersom jag är i sluttampen av vinterns träningsprogram, med 41 av 47 pass gjorda, vill jag inte riktigt bara avbryta. Inte för att det spelar någon roll, men det är alltid så skönt att kunna göra färdigt, bocka av det och sen gå vidare till nästa sak. 

Det nya programmet får helt sonika vänta medan jag ger mig själv en vecka till att avsluta de sista 5 passen (pass nr 44 är mystiskt försvunnet, men pass nr 33 och 34 har jag tydligen sprungit två gånger vardera... ett av livets små vardagsmysterier). Egentligen skulle vinterns träningsprogram vara avslutat för länge sen, men med alla förkylningssymptom har det tagit ungefär en månad extra. Nu ser jag fram emot slutet på en lång början, eller försäsong. Låt sommarsäsongen börja!

27 maj 2015

Allergisäsong

Hela senvintern och våren har jag varit småförkyld och infekterad. Ungefär sådär som man brukar känna sig precis innan helvetet bryter loss i en riktigt stor förkylningsurladdning. Sen är man hemma några dagar från jobbet, nyser, överanvänder nässprayen, hostar och är allmänt slemmig och ofräsch, innan det efter övergår i rinnsnuva och sen några veckors irriterande rethosta och lika hes röst som en nattklubbssångerska à la Jessica Rabbit. 

Det konstiga med den här vintern och våren är att det aldrig blivit någon urladdning, helvetets portar har lugnt förblivit stängda, och istället har jag bara känt mig allmänt ur form, och lätt ansträngd i bröstet vid inandning. Några dagar har det känts helt bra vilket lett till att jag tagit ett ordentligt träningspass och några dagar senare har det varit samma sak igen med lågintensiv förkylning. Nu är vi framme i slutet av maj, och maken tyckte jag borde kolla upp det - att vara småförkyld i flera månader är inte likt mig. 

Sagt och gjort, i måndags gjorde jag slag i saken och ringde vårdcentralen. En vänlig sköterska undrade om jag hade några allergier - ja, det har jag, men huvudsakligen sådant som jag kan undvika, och inga allergener som borde ha varit i omlopp i februari. Trodde jag ja, men hon hävdade bestämt att det är då det börjar med alla olika pollensorter nu när vintern varit mild. Det kunde inte skada att testa i alla fall.

Nu är det dag tre, med allergitablett varje morgon, och en dos Nasonex i vardera näsborren morgon och kväll. Peppar peppar, ta i trä - hittills verkar det fungera. Sjuksköterskans andra rekommendation var att göra en astmakontroll eftersom jag är allergiker. Och kanske skulle det förklara en del av de fenomen jag upplevt när jag sprungit, ex. luftstoppet förra vintern, att det alltid känns som att det är min förmåga till luftintag som begränsar mig när jag springer lite snabbare, snarare än att musklerna inte orkar, osv. 

Det vore i alla fall bra att få en uppdatering av vad jag är allergisk mot, utöver det jag vet / av misstag råkat testa genom åren. Och min stora förhoppning är att det ska visa sig att jag, liksom kollegan på jobbet, är allergisk mot häst och katt, men inte mot just hund...

25 maj 2015

Tro vs vetenskap

Den observante noterade en liten passus om mina kära merrellskor i förra inlägget (Stafettvarvet). Under träningen inför den stora händelsen hade jag förmånen att kunna springa samma varv med några dagars mellanrum och i olika skor. Det visade sig att, även om asicsskorna (Asics Gel Super J33) klämde förskräckligt på tårna från båda sidor, var den rundan något snabbare än den med Merrell Bare Access 3. 

I vetenskapen ställs krav på repeterbarhet, noggrann kontroll av jämförbara förutsättningar och justering för ev. avvikande omständigheter osv. för att kunna bevisa en hypotes. Även om jag inte på något sätt vill hävda att mitt experiment uppfyller dessa kriterier, har jämförelsen ändå legat och gnagt i bakhuvudet. Dessutom har maken antytt något liknande i jämförelser mellan sina skor. 

Och ändå valde jag till slut att springa i ett par merrellskor (Bare Access Trail GTX), och jag har ytterligare ett par på ingång. Som jag varit inne på i ett tidigare inlägg det handlar inte alltid om vilken utrustning som är bäst på pappret, dyrast, har senaste teknologin / materialen, eller ens om vilka som kanske är bevisat bäst i praktiken. Istället handlar det lika mycket om känsla och förtroende - eller väl utarbetad livsstilsmarknadsföring för den som är cynisk :). 

Så när mina nya skor snart anländer, kommer jag ändå tycka att detta är de absolut bästa bästa skorna, och hoppas att de är skorna med stort S som ska ta mig mot mitt långsiktiga mål att springa (något) längre och något fortare.

20 maj 2015

Stafettvarvet


Vädergudarna var oss mer än nådiga - vilken fin kväll det blev för att springa Stafettvarvet med kollegorna :) Efter en dag med åska, störtregn och hagel vid lunch och stora hotande moln på vägen till Slottsskogen, sprack himlen upp, solen kom fram, och temperaturen höll sig till behagliga 13-14 grader. Hejarklacken (icke-springande kollegor) etablerade basläger med filtar och picknick. Precis innan vi gick hem kom ytterligare ett vårtecken i form av en väldigt speciell luftballong - Logistik- och transportmässan, som i år inkluderar truckhantering, går på Svenska Mässan just nu. 

Vädrets osäkerhet gjorde valet av skor extra svårt. Mitt förstahandsval var Merrell Bare Access 3, men samtidigt har några jämförbara löprundor med olika skor indikerat att asicsskorna kanske, möjligen, eventuellt är något snabbare än merrellskorna, ve och fasa - jag som har ytterligare ett par på väg hit. Dock hade jag asicsskorna till gymmet häromdagen, och de klämde förskräckligt obekvämt på tårna. Risken för regn gjorde att valet till slut föll på Merrell Bare Access Trail GTX-skorna. 

Första sträckan föll på mig, och med som tävlingsovan lät jag mig förstås ryckas med i de andras tempo när startskottet gått, ett för mig mycket för högt tempo. Pulsen låg långt in i det röda området hela tiden. Intressant vilken skillnad det är att ligga på i princip maxpuls, kontra två-tre slag lägre - skillnaden mellan att tro man ska dö där och då respektive superjobbigt, men orkar nog en bit till. 

Det hjälpte inte heller att vi sprang det jobbiga varvet, med den lågintensiva uppförsbacken förbi Slottsskogsvallen bort mot Majvallen, och sen den korta, medelintensiva uppförsbacken till toppen. Avslutningen gjordes via en extrasväng för att få banan lite närmre de utlovade "ca 4 km", och ändå klockade Adidas Micoach-appen bara 3,68 km.

Sammanfattningsvis kändes det som jag skulle trilla ihop och dö vilken sekund som helst, men tiden blev fantastiskt bra, även om sträckan var kort: Både snittid och snabbaste km låg 30-40 sekunder snabbare än hittills i år.  


18 maj 2015

Den tunna blå linjen


Så var det dags igen. Idag målades den blå linjen upp som markerar Göteborgsvarvets bana. Och liksom varje år kommer jag inte stå på startlinjen, men jag hittade ett par intressanta siter (city marathons respektive maratonkalender) med länkar till en mängd maraton- och halvmaratonlopp runt om i Europa. Köpenhamn på hösten skulle kanske inte vara så dumt?

Efter en vår full med segdragna, lågintensiva förkylningar har jag äntligen kommit igång igen. Förra veckan blev det hela tre löppass. Alla tre företogs i Slottsskogen, i akt och mening att träna in mig på samma bana som jag ska springa med kollegorna i Stafettvarvet. En tävling på det populära konceptet 5-6 löpare per lag, 4-5 km löprunda och picknickkorg till laget. 

För några dagar slog det mig att, till skillnad från de andra loppen springs detta som en stafett, vilket innebär att vi teoretiskt sett borde vänta på att alla ska komma i mål innan vi äter picknicken, eller åtminstone innan var och en går hem. Med 4 km per person och totalt fem personer lär det ta ett par timmar. Hoppas att vädergudarna är oss nådiga...

13 april 2015

In memoriam


Det här inlägget har funnits bland ett 50-tal utkast sen i julas - att ha ett inlägg om sorg och minnesord för någon som inte längre finns bland oss kändes inte naturligt på en blogg om löpning, växtodling och mat (inte nödvändigtvis i den ordningen). Men så fick vi ännu en sorg i den nära familjen, och det här får tjäna som minnesord för både dem och andra som gjort sin sista resa före dem.

Nyligen är det 20 år sen min farmor gick bort, och när hon gick vidare flyttade den ena av hennes två, enorma och praktfulla novemberkaktusar in hos mig. Hur länge hon haft den hos sig vet jag inte, men farmor hade väldigt gröna fingrar. Sen dess har den prytt mina hem och troget blommat varje november, helt oberoende av hur lite eller mycket vatten och omvårdnad den har fått, och skänkt både mig och maken stor glädje.

Förra sommaren fick den en rejäl ansning, och jag tänkte att den kanske inte överlever, men det var faktiskt nödvändigt att beskära den. Och den överlevde, det kom nya små, gröna skott på den bruna och skrumpna stammen - vilken lycka. Sen hade vi tyvärr ställningar med plastskynken utanför bostaden i flera månader, och i det nästan konstanta skymningsljuset som då inträdde, orkade kaktusen inte längre och gav upp. Efter en tid tvingades jag inse och acceptera att den inte kommer tillbaka ännu en gång. Istället växer ett litet, men robust, vinrankeskott i krukan (där det också bor en daggmask - hur kom den dit?!?!), och livet går vidare.

Kanske tycks det konstigt att just en kaktus förmedlat minnet av någon som gått bort, men för mig har den varit en nära nog daglig "påminnelse" om henne, nästan mer än någon av de andra vackra sakerna som en gång var hennes och nu finns hos mig. Allteftersom åren går, och fler nära och kära oundvikligen avviker, hoppas jag få ha dem nära mig, på samma sätt som farmor följt mig i alla dessa år. Oavsett om det är en växt, ett vackert inramat foto, gröna vardagsglas eller något annat.

23 mars 2015

Klädkod


Efter ett par veckor med skönt vårväder och ljusare dagar (det är faktiskt inte helmörkt på bilden ovan, trots att klockan var en bit efter sju på löprundan förra veckan) återtog Kung Bore sitt grepp om oss förra veckan. Det var till och med snö i luften i helgen. Dock väljer jag att se det som ett högst tillfälligt bakslag - vårdagjämningen var i fredags, och på söndag börjar sommartiden. Således är det hög tid att skriva upp alla tips för vinterlöpningen, så jag åtminstone ger mig själv möjligheten att slippa göra samma misstag nästa vinter igen.

Temperatur närmre 10 grader än 5:
  • Mössa och tunna vantar om det är kväll, eller blåser / regnar.
  • Solkeps om det är soligt och endast lätt vind.
  • Jacka med viss värmehållning, ex. Salomon parmelanjackan.
  • Tunt mellanlager, ex. jockeytröja/-munkjacka
  • T-shirt
  • Antagligen långa tights. Kanske Salomons momentumbyxor om det blåser rejält / regnar.
  • Goretexskor lite i varmaste laget, om det inte blåser / regnar, men funkar.
  • Vanliga sommarskor om det är soligt och endast lätt vind.
  • Sommarsockar eller vintersockar

Temperatur strax ovanför nollan:
  • Mössa och tunna vantar, eller tjocka vantar om det blåser mycket / regnar.
  • Jacka med viss värmehållning, ex. Salomon parmelanjackan.
  • Tjockt mellanlager, ex. Asics winter half zip-tröjan eller Acteryx munkjacka
  • T-shirt eller långärmad t-shirt, beroende på om det regnar / blåser mycket.
  • Varma byxor, ex. Salomons momentumbyxor.
  • Goretexskor.
  • Vintersockar

Temperatur strax under nollan:
  • Mössa och tjocka vantar
  • Salomon parmelanjacka, eller den tjockare salomonjackan
  • Tjockt mellanlager
  • Långärmad t-shirt
  • Varma byxor
  • Goretexskor
  • Vintersockar

Temperatur mycket under nollan:

  • Träna inomhus! Eller kryp upp i soffan med en varm filt, en god kopp te och favoritprogram på TV:n, alternativt något trevligt att läsa!


Och på hösten gäller nästan alltid lättare klädsel vid samma temperatur än på våren, eller är det tvärtom?!?! Minnet kort vad gäller temperaturer och väder, kopplat till månader och kläder.

16 mars 2015

Tvåsamhet


.... eller alla god ting är... två?

Ofta sägs det att talet tre går igen i naturen, men för löparutrustning skulle jag vilja säga att det är tvåsamhet för nästan hela slanten:

  • Hur många långärmade mellanlagertröjor behövs? Två mellantjocka och två tunnare, ofta kan jag springa i dem två gånger innan de måste tvättas.
  • Hur många långärmade t-shirts behövs? Två! Om det är så kallt att jag måste ha långärmad t-shirt, tjockt mellanlager och tjock vinterlöpjacka, blir det sällan mer än två pass i veckan, vilket passar med tvättschemat.
  • Hur många löparbyxor av varje sort (längd och värme) behövs? Två av tre (två par knälånga, två par hellånga och två par varma hellånga för vintern) eftersom jag ofta kan använda ett par två gånger innan de behöver tvättas och då räcker det med två om jag tvättar löparkläderna en gång i veckan. 
  • Hur många löparkjolar / -klänningar behövs? Två av varje sort eftersom de används när det är varmt ute => endast en löprunda per plagg.
  • Hur många vantar behövs? Två för låga plusgrader (och ett par för minusgrader).
  • Hur många skor behövs av varje sort (dämpade med drop, dämpade med nolldrop, vinterskor) ? Två, utom av de extrema (dubbar respektive odämpade), för att kunna variera och slippa få ont i fötterna, exempelvis vid löpturer två dagar i rad. Observera dock att regeln om tvåsamhet ej gäller för följdfrågan "hur många sorter behövs?".

              
Och för att regeln verkligen ska anses vara en regel behövs också undantag:

  • T-shirts och sport-BH: Multipla! En för varje pass, och olika varianter för varma dagar, svalare dagar och supervarma dagar.
  • Löparjackor: Tre. En för sommaren, en för höst/vår och en för vinter. Höst/vår- och vinterjackorna dubblerar som cykeljackor.
  • Mössor: Tre. Två favoriter och en extra.

Och slutligen ett bevis för att det behövs många skor: Dagens oplanerade springtur gick galant, trots att det både igår och idag var rundor på drygt 50 minuter, men två olika skor (Asics Super Gel J33 med iläggssulor igår och Merrell Bare Access Trail GTX idag). Varken ont i fötterna eller benen när jag kom hem igen, bara sådär behagligt trött som man blir av fysisk ansträngning.

15 mars 2015

Vårkänslor


Vilket fint väder det har varit hela veckan! Förra söndagens dubbelpass i relativ värme och nya New Balance-skorna gav mersmak. Pga slutprov i en kvällskurs i torsdags, dröjde det ändå till idag, innan det blev ett nytt (dubbel)löppass. För den som inte visste det, så har tentapluggande har inte blivit roligare med åren... 

Idag var det asicsskorna som kom in i skorotationen i höstas, som fick tjänstgöra. De få gånger jag sprang med dem då domnade högerfoten efter ca 30-40 minuter, vilket jag trodde berodde antingen på att skorna var för smala, eller för att det var något problem med iläggssulan. 

Fördelen med att köpa skorna lokalt hos en specialiserad återförsäljare är att de är måna om sina kunder, så i fredags bar det av med skor och sulor till Löp&Sko-affären. Några minuters löpning på löpbandet och expediten föreslog att höger iläggssula skulle slipas ner lite. Och om jag inte tyckte det räckte var jag välkommen tillbaka för ytterligare åtgärder.

Expediten sa också att även om det förstås är bra att använda sulorna vid längre löppass, gör de mer nytta vid hälisättning än framfotslöpning. Antagligen är det därför som jag sällan får ont i tåleden av mina merrellskor, men ofta får det vid längre promenader i vanliga skor utan iläggssulorna. 

Det var förstås inte enbart skornas förtjänst, men det kändes så bra idag :) Ingen förkylningskänsla, eller tungt att andas, vårvarmt med 10 plus och lite mulet efter en solig dag. Asicsskorna har mycket dämpning i sig jämfört med merrellskorna, så det kändes som jag studsade fram. Skorna funkade bättre än förut och höll för nästan en timmas löpning, sen blev det stumt och obehagligt tryck på högerfoten.

Det var till och med så varmt ett tag att jag kunde ta av mig vindjackan (vilket lämnade kvar t-shirt och långärmad, tjock mellanlagertröja). Allt som allt var det ett bra dubbelpass och jag ser fram emot en lång och skön löparsäsong!

5 mars 2015

Det ljusnar


Det har varit meteorologisk vår sen mitten av februari, och ändå var det länge sen jag frös lika mycket som senaste dagarna. Efter söndagens eftermiddagsspringtur med tunnare mellanlager och premiärtur för solkepsen maken gav mig i julklapp, har det varit full vintermundering igen på veckans kvällsturer, och idag har jag suttit i en överdimensionerad konferenslokal med underdimensionerat värmesystem.

Att det stadigt blivit ljusare på eftermiddagen och kvällen sen januari märks tydligt, men trots att solen varit framme flera dagar i rad har jag ändå inte hunnit hem, byta om och ge mig ut på en springtur i tid för att ta del av dagsljuset. Och det är just ljuset jag saknar mest, alla fina och funktionella löparkläder för kyla till trots, det är  tungt att ge sig ut i mörkret. 

Så nu längtar jag så efter VVSS (vår, värme, sol och sommar)! Att få testa mina nya löparskor från Freeports före-jul-rea och min fina löparklänning, att slippa dra på mig flera lager långärmade tröjor, jacka, mössa och vantar och tjocka GoreTex-skor. Att bara kunna ge mig ut och inte behöva frysa de första 10 minutrarna innan kroppen fått upp värmen ordentligt. Att inte vara tvungen att vända tillbaka in och hämta reflexband och lysdioder. Osv, osv.

Även om jag fortfarande tycks befinna mig ute i kylan ;) går vi mot varmare tider, ex. såg jag två manliga löpare i 3/4-långa byxor häromdagen. Meteorologerna har utlovat värme och sol i helgen. Söndag ska tydligen bli en höjdardag med upp till 11 plusgrader. Vilket sammanträffande att jag planerat in en långtur just den dagen...

4 mars 2015

Bottennapp


När jag hade mig fika i form av tre olika sorters cupcakes (citron, blåbär, choklad) till kollegorna i början av förra veckan, för att markera att jag skulle byta avdelning och våning på jobbet, blev det mycket, väldigt mycket, citronkräm över... Således kröntes födelsedagsmiddagen i helgen av en citronmarängtårta, där bottnarna bakats enligt ett recept från NK's magasin Stil. 

Ett recept där bottnarna bakas helt utan smör, vilket skulle kunna sägas vara ett bottennapp... och naturligtvis borde jag ha insett detta innan jag bestämde mig för just detta recept. Dessutom skar sig marängen i vattenbadet, avbränningen med crème brulée-brännaren från Clas Ohlson gick sådär och lagren med den goda citronkrämen var som vanligt alldeles för tunt bredda. 

Nästa gång blir det bottnar enligt receptet på Lemon Victoria Sponge cake från Veckorevyn anno 1980-talets senare hälft, citronkräm från Muffins och smoothies-boken från Muffin Co (Ica bokförlag, 1999) och topping bestående av citronkräm utblandad med mascarponekräm.

1 mars 2015

Köksbänksodling


Vad önskar sig den som har alla möjliga och omöjliga prylar i födelsedagspresent? Kanske en kryddlåda med belysning? Efter lite otur med leveransen, är Ecosolutions Mini Plant Factory en mycket välkommen ljuskälla i kökets mörkaste hörn. Förhoppningen är att kunna ha egenodlad koriander, dill, basilika och ärtskott i den. Just nu pryds den av dill, koriander och citronmeliss från Maxi. Den senare hade dessutom extrapris på fröer, köp 5 betala för 4, så jag shoppade loss ordentligt ;)

22 februari 2015

Årets tomatodling


En av de saker maken och jag ofta ätit i Frankrike, och gärna velat hitta hemma också, är "oxhjärtetomater". Förra våren samlade vi fröer från en sådan tomat och tog med hem från skidresan. Tyvärr låg de slarvigt förpackade i hushållspapper, dvs. förvillande likt hushållspappersskräp, och efter några veckor på köksbänken försvann pappret ut med hushållssoporna. 

Nu har jag dock bestämt mig för att 2015 är året då vi ska ha dessa tomater i vår balkongodling. Efter tips från Linda på Växthusliv, och en del surfande på olika siter beställde jag till sist för att testa tre möjliga kandidater från Runåbergs fröer: Marmande, Brandywine och Costeluto Genovese. De två sistnämnda kategoriserade som "högväxande".... tur att vi har både stora krukor och "tomatspaljé" sen förra året. 

Strax efter att de levererats med posten sattes sex fröer av varje sort i små krukor. Marmande och Costeluto var snabba upp, och hittills har 5 resp. 4 fröer givit små plantor av dessa sorter. Brandywine är lite långsammare, men nu finns två tydliga små groddar även av denna sort. Det blir spännande att se hur de tar sig och oavsett om det är "rätt oxhjärtetomat" eller inte, ser jag fram emot nya, goda bekantskaper ;)

15 februari 2015

"Who the f--- is Alice?"


... aka Alla hjärtans dag när allt blev svart.

Vi hade vänner på middag igår. Förra gången vi träffade dem pratade vi minnen och 80-90-talets skidresor till Alperna (vem minns inte after-ski-klassikern som lånat sin titel till detta inlägg?), och eftersom vi alla är väldigt matintresserade övergick samtalet mer och mer till matkultur i Alperna än skidåkning. Det kom snart fram att alla inte ätit fondue och raclette. Eftersom vi råkar ha både fonduegryta och raclettejärn - bortsett från riskokare och fritös har vi verkligen ALLA onödiga köksapparater som går att uppbringa - bestämde vi att nästa gång skulle vi äta just detta.

Och "nästa gång" inföll således igår. Med raclette och fondue handlar det mer om att skiva och skära i bitar än laga mat i vanlig bemärkelse och det mesta lagas gemensamt vid bordet. Den som läst bloggen tidigare minns kanske att maken övertalade mig att göra hemgjord bearnaise i höstas, vilket skulle vara perfekt som en av såserna till fondueköttet. Sagt och gjort, vi bestämde oss för att lägga matlagningskrutet på såsen. 

För att ha tid att laga såsen i lugn och ro gjorde vi klart det mesta på fredagen och lördags-förmiddagen. Några ärenden och sen var det dags att göra såsen. Receptet följdes noggrannt - fonden kokades, äggulorna rördes i, värmdes i vattenbad och koagularade och sen kom det kritiska momentet, att tillsätta ett halvt kilo smält smör... och naturligtvis skar den sig, och naturligtvis ville den inte blanda sig ordentligt med smöret sen, oavsett hur många räddningsplankor i form av ljummet vatten och mixer, vi använde. 

Nästa överraskning var att raclettejärnet, med 14 år på nacken och sparsamt använt, gjort sin sista grillning. Två försök, två olika eluttag, kopplade till varsin säkring och samma resultat - totalt mörker.... Tack och lov var våra vänner mycket förstående och vänliga - såsen smakade gott, men var alldeles för rinnig för att, efter en natt i kylskåpet, ha stelnat lite och blivit riktigt fint krämig... kanske skulle vi bjudit hit dem å en repris ikväll ;) och istället för raclette blev det stekt ost med ugnsgrillade champinjoner och aubergineskivor.

Efterrätten bjöd i alla fall inte på några överraskningar, utan fortlöpte som planerat: Red Velvet Cupcakes från Jamie's America, dekorerad med mjuka silverpärlor ovanpå färskostkräm färgad av rosa och rödgelefärg, samt mascarponekräm naturligt färgsatt med blåbär till. Inte för att det senare behövdes, men det blev så fint färgmässigt, och det var ju Alla hjärtans dag :) 

Färskostkrämen av philadelphiaost var på gränsen till för lös för att hålla den spritsade formen någon längre stund, så jag funderar på att experimentera med philadelphiaost, mascarpone och smör för att få den perfekta konsistensen och smaken för snygg spritsning. Kanske kan nästa veckas tårtbak till jobbfikat utgöra en bra testplattform?

9 februari 2015

Ny leksak


När fåglarna kvittrar, solen skiner från (nästan) klarblå himmel, dagen är 15 min längre än förra veckan och termometern visar på 4 plus på morgonen, då börjar vårkänslorna spira och önskan att ge sig ut och springa blir ännu större. Dessutom har jag en ny leksak att testa :)

Beställningen av Mio Fuse gjordes på mioglobal.com i torsdags kväll, packades i fredags fm och skickades från England samma dag. Idag på förmiddagen fick jag ett mail från receptionen på kontoret att jag hade ett paket att hämta. Woohooo! Så snabbt har jag aldrig fått en leverans från annat land tidigare, framförallt inte utan att betala extra för frakten.

Klockan behövde laddas direkt, men med endast 30-40 minuters laddtid hindrade det mig inte från att börja leka med den. Bandet är längre än storleksguiden hos Mio indikerar, så det mindre bandet hade nog passat mig, och det stora bandet passade maken gott och väl - det passar mig också, men det hade varit trevligt att ha det blå istället samtidigt som det varit praktiskt om vi inte hade haft precis likadana... 

Efter lite inledande problem pga missförstånd från min sida lyckades jag para ihop Mio Fuse pulsklockan med Adidas MiCoach. OBS! I appen, välj Devices, scrolla till miCoach Heart Rate Monitor och klicka på Select. Tvärtemot vad man kan tro, parar appen ihop sig med klockan även om namnen inte stämmer. Det hela möjliggörs av att klockans Bluetooth Smart-koppling ansluter till telefonens dito, och appen känner bara av att pulsklockan har denna, dvs. inte vilket fabrikat det är. 

Testet hem från kontoret visade en stabil pulsregistrering, inklusive den korta ruschen när jag trodde jag skulle hinna med bussen, och sedan det flera minuter långa stoppet när jag väntade på nästa avgång. Test nr två inkluderade promenad till gymmet, styrketräning och promenad hem igen.

Klockan kan sitta närmre den lilla knölen på handleden och ändå ge en korrekt pulsmätning, än vad som anges i produktbeskrivningen. Den kan också sitta på undersidan av handleden, så länge musklerna på undersidan inte är spända, eftersom sensorn behöver sitta dikt an mot huden för att mäta korrekt. 

Nästa test blir ett springpass - grönt pass i träningsplanen - i det,förhoppningsvis, milda och fina vädret som meteorologerna utlovat imorgon. Åhhh, så jag ser fram emot att slippa bandet runt bröstkorgen!!!

6 februari 2015

Fredagslöpning


Fredagskvällar är som kvällen efter sista arbetsdagen före semestern, fast i miniatyr. Hela helgen breder ut sig framför mig, fylld med förhoppningar och löften. Till och med träningen går lättare på fredagskvällarna eftersom huvudet är fullt av glada tankar på roliga saker att göra i helgen (och de tråkiga sakerna som att städa stängs in i ett trångt hjärnskrymsle långt bak). Det är alltid tillfredsställande att träna, men just fredagskvällar är något speciellt, plus det är alltid gott om plats på gymet då, med bara de verkligt dedikerade där ;)

Hittills i år har det blivit ganska många fredagslöppass. Så även ikväll, och även denna gång ett dubbelpass. Först intervaller och sedan ett lugnt pass. Med fyra plus, vindstilla och all is smält var det skönt att komma ut igen. De relativt nya Merrell Bare Access Arc GTX känns fortsatt bra, och den extra studsen från 2mm extra stötdämpning jämfört med Merrell Ascend Glove GTX var välbehövlig.

Ikväll försökte jag lura pulsbandet för att slippa de inledande 10 min när det stabiliserar sig, genom att starta ett träningspass i MiCoachappen när jag fortfarande var hemma och förberedde mig. Smart tyckte jag, men inte pulsbandet. Samma inledande 10 min där den registrerade pulsen glatt hoppar mellan lätt ansträngning och borde-resultera-i-en-snabb-död. Faktum är att bara denna stabiliseringsperiod är anledning nog att köra dubbelpass... och glädjas åt att Mio Fuse skickats från England idag.

Och efter senaste veckornas konstanta eftersläpning i löpträningsplanen, där isgatorna inte direkt hjälpte, har jag ändrat från 4 löppass per vecka till 3. Tack och lov gick det att göra enkelt i MiCoach's webgränssnitt, men av någon outgrundlig anledning har löppass nummer 9 försvunnit ut i cyberrymden....